Kisa i höstskrud
Första helgen i oktober. Jag packade bilen och började åka mot hemstaden, lilla Motala. Eftersom trafiken är kaotisk i hela Stockholm på fredagar brukar jag alltid åka sent på kvällen, runt åtta ibland nio, för att vara säker på att missa de eviga köerna. Det är lite speciellt att åka bil sent på kvällar och nätter, något magiskt och ett lugn som vilar. Jag stannade förbi en bensinmack för att tanka och kunde inte låta bli att blicka upp mot de upplysta tallarna. Det kändes så mäktigt att beskåda upplysta höga träd mot en koboltfärgad himmel täckt av stjärnor.
Lördag förmiddag åkte pappa och jag till Kisa för att kolla till skogen. Det här är nog första gången jag fått se Kisa i höstskrud och det var så otroligt vackert. Så fint med alla färgade löv skiftandes i olika toner. Jag tog givetvis med mig kameran och stativet och gick i vanlig ordning runt och fotade. Kisa dokumenteras alltid väl när jag är här. Gräset hade vuxit sig riktigt långt nere vid brygghuset under sensommaren och slutligen lagt sig ner. Kanske av kyla, kanske av tyngden.
Vackra vackra hus. Det står så fint och är vackert beläget på sin höjd. Tyvärr har ogräs och sly tagit över och man kan inte längre se ner till vattnet. Det är helt galet hur det snabbt kan växa igen på ingen tid alls. Förut kunde man blicka ut hela vägen ner till Stångån, men inte längre. Björk och annan sly sprider sig som pesten. Ett stort krafttag skulle vi behöva ta för att få ner ogräset, men det måste ju underhållas också.
Älskar att lyssna på det purlande vattnet från bäcken och bara njuta av stillheten och tystnaden. Det var fint att se alla träd och buskar längs ån beklädda i höstfärgerna, gult, orange och grönt. Löv dalade sakta ner och lade sig lätt på ytan. Så fint allting, som en vacker tavla. Det här är en av mina absoluta favoritplatser på jorden. Huset långt ut på landet i lilla Kisa.
Min fina rabatt var full av ogräs.. Simon och jag som verkligen grundligt rensat hela rabatten under flera tillfällen där vi dragit upp rot efter rot. Framför stocken hade vi rensat bort allt, det var bara jord där och se hur dant det ser ut nu!? Jag köpte även lavendel som jag satte tidigt i år och den syntes inte. Perennerna hade lagt sig som en täcke över. De levde iallafall och såg fina ut. Det hjälpte dock att lägga täckbark på de ställen vi hade tagit bort ogräs, så helt förgäves vas inte jobbet.
Simon strödde solrosfrön lite här och var och efter den turen, besökte vi inte Kisa något mer. Sommaren gick och nu vid besöket i oktober fick jag se till min förvåning – en solros! Tyvärr kommer den inte hinna slå ut eftersom hösten tar sitt grepp mer och mer nu med sin kyla. Så himla roligt att det blev en solros av cirka 15 fröer han strödde. 😄
Pappa och jag tog en runda i skogen för att kolla planteringen och då fann vi kantareller! Stora också! Trodde aldrig att vi skulle hitta svamp på egen mark. Då vet man iallafall vart man ska plocka kantareller nästa år. 😃
Vi fortsatte att gå längs traktorvägen och helt plötsligt såg pappa en siluhette av något djur. Jag är alltid lite smårädd att gå just där för det är mycket vildsvin där. Vi kunde se spår dem efterlämnat sig i form av lerpölar de måste badat i och uppbökad jord. Det är ju inte bara vi som gillar kantareller, det gör ju vildsvinen också.
Vi fortsatte att gå längs traktorvägen och helt plötsligt såg pappa en siluhette av något djur. Jag är alltid lite smårädd att gå just där för det är mycket vildsvin där. Vi kunde se spår dem efterlämnat sig i form av lerpölar de måste badat i och uppbökad jord. Det är ju inte bara vi som gillar kantareller, det gör ju vildsvinen också.
Pappa ordnade också en ramp till båten. Det har varit kämpigt att dra upp båten på geggig mark bland blöt mark, högt gräs, vass och buskar. Nu kan man äntligen dra upp båten ordentligt och inte oroa sig över ifall man knöt för dåligt och båten antingen flytit iväg eller hamnat på botten. Många fler båtturer kommer det bli nu iallafall, det är jag säker på.
