Rogens naturreservat – Paddla och vandra – Del 3
Rogens naturreservat bjöd på en intensiv natt. Vi hade satt upp vårt tält på en fin udde men när kvällen nalkades kom stormen. Det började blåsa något fruktansvärt. Det blåste hela natten och jag vaknade upp vid flera tillfällen, rädd för att tältet skulle släppa och börja fladdra och ha sig. Morgonen var densamma, stormen hade fortfarande inte lagt sig och vi kunde inte göra gröt på morgonen. Vi visste att vi var tvungna att lämna platsen, för stormen skulle inte lämna platsen innan oss. Jag tog ett näve ur nötpåsen innan vi snabbt packade ihop våra saker för att bege oss vidare.
Vill du läsa tidigare delar om Rogens naturreservat?
Stormen fortsatte – och vi satt i kanoten. Vi paddlade fram till land där vi trodde vi skulle gå av. Men det blev fel. Simon såg att ett riktigt oväder var på ingång så vi hasade upp kanoten, la den upp och ner tillsammans med vår packning under. Vi satte oss under ett träd med frodig krona. Våra luvor var på och ovädret välkomnades. Det pågick en ganska kort och intensiv stund. Vi vände på kanoten, packade i våra väskor och paddlade längs kanten av sjön. Vädret blev bättre och vi kom fram till platsen vi hyrt kanoterna på.
Leden vi vandrade var cirka fem kilometer. Leden i sig var ganska enkel att vandra tack vare snälla stigar och tydliga markeringar. Det var lite stenigt i ett specifikt område men det var inget som på något vis var krävande, det är bara roligt när det blir lite utmanande! Vi såg en hel del renar i området. Jag tycker verkligen om renar. Så vackra och mysiga djur. Kan inte sluta att titta på dem.
Här gjorde vi ett stopp, vid några stugor och båtgarage. Landskapet var som taget ur en saga eller fantasyfilm. Allt var så vackert! Hur vattnet slingrade sig, renar på andra sidan vattnet, det snälla kvällsljuset tillsammans med stillheten och lugnet. Det var svårt att slita sig från platsen.
Det jag tycker om med livet är kontraster. Speciellt kontrasterna mellan varje årstid, det är så vackert med alla dess skiftningar som sker när en ny årstid ska träda fram. Jag gillar också skiftningar mellan väderomslag och är ganska fixerad av det. Från storm, till sol, till bister kyla, till regn. Jag vill verkligen känna alla årstider för då känner jag att jag lever på riktigt.
Vandringen på fem kilometer avslutades med ett stopp i fjällstugan, som var helt tom på turister. Vi samtalade med en äldre kvinna som jobbade i fjällstugan medan vi värmde oss där inne. Det var skönt att få komma in lite, jag kände mig så fruktansvärt frusen i slutet av vandring. Den stormiga starten på dagen och vår vandring på två timmar genom en fantastisk, trolsk miljö med flera stopp hade gjort oss trötta. Ljuset den här kvällen var oemotståndlig på alla sätt och vis.
Vi gick en sväng ner till Rogen, den omtalade sjön som den dagen hade stora, stora vågor. Det var den sjön vi egentligen hade tänkt att avsluta vår fjällresa i. Genom att paddla längs kanten hela vägen ner. Men på grund av vädret valde vi att vandra istället. Rogen bjöd på en fantastisk vy utan dess like. Där hade jag kunnat stå i all evighet och bara blicka ut. Att vara mitt i den svenska vildmarken och att uppleva ett ny plats så här, är något extraordinärt. Det känns verkligen som att man lever.
